Iron Fey #3: Järndrottningen – Julie Kagawa

Från Goodreads: Om mindre än tjugofyra timmar fyller jag sjutton. Men i realiteten kommer jag inte bli äldre. Jag har varit i landet Aldrig för länge, och det gör att jag inte åldras. Så trots att år har gått i den verkliga världen, är jag bara någon dag äldre än när jag kom hit. Fast sanningen är att jag har förändrats så mycket att jag knappt känner igen mig själv. Mitt namn är Meghan Chase. Jag trodde att det var över. Att min tid bland alvfolket de omöjliga val jag tvingades göra och uppoffringarna från dem jag älskade var över. Men en storm närmar sig, en armé som kommer att tvinga mig tillbaka till landet Aldrig. Slita mig ifrån den förvisade prins som svurit att stanna vid min sida. Föra mig rakt in i en konflikt så stor att jag inte tror att någon kommer att överleva den. Den här gången finns det ingen andra chans.

JÄRNDROTTNINGEN är den sista boken jag har i bokhyllan i serien Iron Fey. Det finns en till uppföljare, en hel drös med tillhörande noveller och ännu en serie som baseras på samma värld. Jag kommer inte att fortsätta läsa något av detta för nu är jag verkligen less på Meghan, Ash och Puck.

Ett problem jag har haft hela serien igenom är språket. Jag vet inte om det beror på att jag läser dem på svenska eller om språket även är lika plottrigt, högtravande och fjantigt på engelska.

Den sista av spindelhäxorna skrek ut sin ilska och höjde armarna medan tio långa, skimrande vajrar växte ut från hennes nålvassa fingrar. Hon snärtade med dem mot Ash som duckade, och istället skar de rakt igenom ett ungt träd som råkat komma i vägen. Medan Ash dansade runt henne med draget svärd föll jag på knä, borrade ner händerna i jorden och åkallade min trollglans. Jag kunde känna pulsen av levande varelser i jorden och bad dem om hjälp för att besegra järnmonstret ovanför dem.

Boken igenom är det samma språk som i utdraget ovan. Det finns nog de som gillar detta uttrycksfulla sätt att skriva. Jag är inte en av dem.

Jag tappade intresset för handlingen ganska så snabbt. Jag brydde mig inte om vem som fick Meghans kärlek till sist. För den sedvanliga kärlekstriangeln var ju givetvis med i boken. Jag avslutar denna negativa recension av JÄRNDROTTNINGEN med ännu ett ”uttrycksfullt” citat. Där det ännu en gång – cirka 200 sidor senare än ovanstående citat – dansas med svärd.

Då kom Ash susande uppifrån, och den osalige riddaren dök rakt ner bland alverna. Med blixtrande svärd dansade han runt i en blå dödscirkel och alverna föll en efter en ner till marken.

Mina tankar kring de tidigare delarna hittar ni här: Del 1: Järnkonungen & Del 2: Järnprinsessan.

Rekommenderas för: Personer som uppskattar blå dödscirklar, spindelhäxor, kärlekstrianglar och ett språk som kan leda till lätt illamående.

0,5/5 Kajsa Ankor