Totalt (läst OCH recenserat på bloggen): 5 böcker
På svenska: 3 st
På engelska: 2 st
Genrer:
- Deckare och spänning: 3 st
- YA: 1 st
- Övrigt: 1 st
Författarländer:
- USA: 3 st
- Storbritannien: 1 st
- Danmark: 1 st
Bäst: Dark Places – Gillian Flynn
Sämst: City of Ashes – Cassandra Clare
Efter ett lite för långt uppehåll från bloggandet är jag nu tillbaka med full kraft. Uppehållet har inte berott på ovilja att blogga utan jag har helt enkelt haft alldeles för mycket att göra. Jobbet tar sin del och sen tillbringades förra helgen i Stockholm. Givetvis var vi och såg The Boss rocka loss på Friends Arena. Riktigt bra!
Men nu är det fredag igen och dags för bokbloggsjerka hos Annika. Veckans fråga:
Försöker ni alltid att läsa de böcker ni kan på originalspråket eller väntar ni hellre på de svenska översättningarna?
Jag läser gärna på engelska. För min del är det ungefär jämlikt ”jobbigt” att läsa på engelska som på svenska. Men det är inget jag måste bara för att få läsa på orginalspråk. Men fördelarna med att läsa på engelska är så många fler än att behöva vänta på den svenska översättningen. Dels kommer de oftast ut på marknaden snabbare. Dessutom kan man oftare välja paperback-formatet, vilket är ett format jag föredrar. En paperback brukar vara billigare än en inbunden på svenska. Ska man vänta på pocketutgåvan på svenska får man vänta länge. Utöver engelska kan jag också tänka mig att läsa på tyska. Gjorde det mer förr när jag pluggade tyska, men förhoppningsvis finns språket någonstans där bak i ryggmärgen.
Saba och Matab är tvillingsystrar och bor i Iran. Tiden är 1980-tal och revolutionen i Iran har ägt rum några år tidigare. Saba och Matab älskar allt som är amerikanskt så den dagen Matab och deras mamma försvinner är det naturligt för Saba att tro att de flydde till USA. Hon fantiserar ihop ett liv för Matab i USA samtidigt som hon får kämpa med sitt eget liv i det strängt islamistiska Iran.
Detta var verkligen en lyckoträff. Jag var snabb nog och klickade hem denna från BOOKED. Dels är omslaget ett av de vackraste på länge och jag kom på mig själv att sitta och stirra på det i långa stunder. Men innehållet är också vackert, men även skrämmande.
Man får följa Saba från ca 10 års ålder tills hon är en ung, vuxen kvinna. Samtidigt får man följa Matabs liv, via Sabas fantasier. Boken ger en god inblick in i hur livet i Iran kunde te sig på den tiden. Jag vet inte hur det är där idag men jag är tveksam till om läget är något bättre. Förtrycket är nog lika stort idag.
Sabas liv är ingen lätt resa. Hon försöker hålla sig fast vid hennes älskade USA genom illegala kopior av tidningar, musik och filmer. Hennes kärleksliv är inte det bästa heller. Hon tvingas in i ett kärlekslöst äktenskap med ett hemskt övergrepp som följd.
Det är inte en lätt bok att läsa. Man förundras hela tiden över hur människor är funtade. Hur man kan behandla andra människor på detta vis och sen skylla på religionen är för mig ofattbart. Boken ger en inblick i det onda men det finns ändå en gnutta hopp.
Det enda negativa för min del med boken var alla ord på persiska(?). Tycker det blir tröttsamt i längden när andra språk blandas in utan förklaringar som om man borde veta vad det betyder. Fast det har förklarats några sidor tidigare lär jag inte mig vad det betyder. Då hade fokuset flyttats från att läsa en bok till att lära sig glosor.
Det här är en bok som jag rekommenderar varmt till alla som är intresserade av människor och andra kulturer. Tack BOOKED och Damm Förlag för chansen att läsa denna.
Titel: En tesked jord och hav
Författare: Dina Nayeri
Originaltitel: A Teaspoon of Earth and Sea
Förlag: Damm Förlag
Utgiven: 2013
Antal sidor: 446
2 poäng läggs till poängsaldot!
Helgen har bara sprungit iväg och imorgon är det jobbdag igen. Ska bli kul att återse alla kollegor efter en vecka på annan ort. Men än är det söndag och det innebär ju i bokbloggarvärlden en möjlighet att medverka i En smakebit på søndag. Där delar man med sig av ett litet stycke ur en bok man läser och sen kan man surfa runt och få små godbitar serverade på de andra medverkandes bloggar.
Jag har nyss börjat på del 2 i serien om Avdelning Q. Boken är skriven av Jussi Adler-Olsen och handlar om Carl Mörck och Hafez El-Assad. De utgör ett brokigt team som fokuserar på cold cases. I första boken var det just relationen mellan dessa två som jag tyckte lyfte boken till en lite högre nivå. Så här långt i del två känner jag samma sak och smakbiten är ett litet exempel på humorn i Adlers text. Min smakbit kommer från sidan 31:
Carl suckade tungt och såg sig om i Assads rum. Det hade kommit upp fler ramar i hans bokhylla. Ett foto av två äldre kvinnor kämpade nu med alla de andra släktbilderna om uppmärksamheten. Den ena hade mörka fjun på överläppen, den andra var tjock och hade ett hår som var som en enda stor boll. Det såg nästan ut som en motorcykelhjälm. Assads mostrar eller fastrar, om han fick gissa. Han pekade på bilderna när Assad lagt på. ”Det är mina fastrar från Hamah. Hon med håret är död.”
Den unga politikern Merete Lynggaard försvinner spårlöst en vårdag 2002. Utredningen som gjordes när det hände ledde ingenvart och ingen kropp hittades. 5 år senare kommer polisen Carl Mørck tillbaka till jobbet efter en traumatisk händelse. Han är svår att jobba med så cheferna beslutar att förpassa honom till källaren där han ska starta en ny avdelning. Avdelningen kallar han för Avdelning Q och han ska jobba med cold cases. Till sin hjälp har han den vänliga, men mystiska, Hafez Al-Assad. Dessa två tar sig, efter lite om och men, an fallet Merete Lynggaard och kommer snart över nya ledtrådar.
I Bokradens nystartade deckarcirkel har vi bestämt att vi ska läsa Jussi Adler-Olsens 3:e bok om Avdelning Q, Flaskpost från P. Därför kände jag att det var lägligt att läsa de två andra innan vi drar igång. Och det var väl tur, för den här boken var faktiskt riktigt bra. Visst kunde jag lista ut vem som var skyldig tidigt i boken men det gjorde ingenting. I den här deckaren var humorn det bästa. Carl Mörck är ingen lätt person att jobba med. Han är stingslig och burdus. Samtidigt är han ändå en riktigt skön snubbe. Bokens andra sköna snubbe är Hafez El-Assad. Han är en ambitiös allt-i-allo med en talang för det där med att lösa brott. Dessa två inleder en relation som är så hjärtlig och underbar att det lyfter hela boken ett snäpp.
Men det är inte vara gräs och gröna skogar, det är ju trots allt en deckare. Redan i första kapitlet får man reda på att Merete sitter inlåst i ett rum. Genom boken får man sedan följa hennes kamp för överlevnad, något som ibland innebär scener så vidriga att man helst inte vill läsa dem. Speciellt en del där jag i min roll som tandläkare nästan kryper ur skinnet.
Jag har redan påbörjat del två: Fasanjägarna och den verkar lika lovande.
Titel: Kvinnan i rummet
Författare: Jussi Adler-Olsen
Originaltitel: Kvinden i buret
Utgiven: 2007
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 349
1 poäng läggs till poängsaldot!
När Libby var sju år mördades hennes mor och storasyster i en massaker. Hennes storebror Ben dömdes för mordet och sitter nu inspärrad i fängelse. Nu när Libby är vuxen börjar hon få slut på pengar. Pengar hon har tjänat genom att utnyttja andra människors medlidande genom att exploatera det hon varit med om som barn. En dag blir hon kontaktad av en ”Kill Club” som inte tror att Ben är den skyldige och vill ha hennes hjälp att lösa fallet.
Dark Places är ingen trevlig läsning. Den är faktiskt rent ut sagt otrevlig. Men ändå är det en av de bästa kriminalromaner jag läst. Otrevligheten ligger i miljön, karaktärerna och känslorna som Flynn förmedlar. Det är smutsigt, rått och ovänligt. Svettigt och illaluktande. Desperat och egotrippat. Just att lyckas förmedla detta till läsaren är skickligt.
Libby är ingen älskvärd person. Visst är det lite synd om henne men hennes personlighet och sätt att bemöta andra människor gör att jag inte tycker om henne speciellt mycket. Men ändå vill jag läsa vidare. Flynn är en av de bästa författarna just nu och jag ser mycket fram emot att läsa Gone Girl.
Titel: Dark Places
Författare: Gillian Flynn
Förlag: Phoenix
Utgiven: 2009
Antal sidor: 424
2 poäng läggs till poängsaldot!
Då var det fredag igen. Veckan som varit har bara sprungit iväg. Jag påbörjade en utbildning som innebär att jag måste bo borta varannan vecka. Jag trodde att detta skulle generera en massa lästid men tyvärr har högljudda grannar stört min läsro. Som tur var har verkar utbildningen kanon och detta halvåret kommer bli riktigt givande.
Men fredag innebär ju inte bara helg utan även bokbloggsjerka! Denna gången ställer Annika frågan:
Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, men hur viktig anser du att bokens titel är?
Jag tror att jag initialt tycker att titeln är väldigt viktig. Fångar den inte mitt intresse plockar jag inte upp boken och läser på baksidan. Ord som jag dras till är ofta ord som jag associerar med spänning eller skräck. Men titlar som är lite knasiga eller rent konstiga kan också fånga mitt intresse. När jag väl börjat läsa en bok är titeln inte lika viktig. Visst kan jag skänka titeln en tanke när något i boken anspelar på den men det är inte så att jag aktivt letar efter kopplingen mellan titel och handling.
