Adjö lässvacka!

Senaste månaden har jag inte haft någon större lust att läsa. Det händer nog det flesta och det är ju egentligen inget problem (bara om man försörjer sig som bokrecensent…). Men jag har några tips på hur man kommer ur sin svacka:

  • Slappna av – det ska aldrig kännas som ett tvång att dyka ner i böckernas värld. Vill man hålla sig torr ett tag och stanna i verkligheten är det inget att stressa över. Böckerna finns kvar när man är badsugen igen.
  • Förenkla – kanske en bok som du läst massor av gånger tidigare men älskar nästan lika mycket som din familj. För min del är det snarare en tunn pocket som helst innehåller något spännande som griper tag i mig och lyfter mig upp ur det boklösa hål jag befinner mig i.
  • Två steg upp, ett steg ner – man botar inte en lässvacka på några timmar. Det kan ta ett tag att få upp lusten igen. Tänk inte så mycket på alla böcker som väntar på att bli lästa (omöjligt, jag vet, men lätt att säga åt någon annan att göra). Så efter den enkla, välkända eller sjukt spännande boken, ta inte upp Dostojevskijs tjockaste direkt. Låt den vänta till du är ”on the safe side”
  • Mysmaxa – filt, ljus, skön musik, te, kaffe och choklad (eller rödvin). Glöm inte boken bara!
  • Bokporra – surfa runt på bokbloggar, bookstagram eller booktube. Sök inspiration. Kanske blir du så inspirerad att du inte kan hålla dig ifrån en bok.

Har ni några bra tips på hur man kommer ur en lässvacka?

En smakebit på søndag – Mocka

Låt oss fokusera på de ljusa sakerna och stunderna just nu. Vilken tur att vi kan få resa iväg på en massa olika resor i böckernas värld. Kanske blir man sugen på att besöka ett helt annat ställe när man läser någon annans smakbit. Min smakbit för dagen kommer ur boken Mocka av franska författaren Tatiana de Rosnay.

Mocka handlar om en familj vars son blir påkörd av en smitare och hamnar i koma. Jag har inte kommit speciellt långt i boken än men liksom Tatiana de Rosnays tidigare böcker förväntar jag mig att inget är som det verkar.

Jag såg bara en stor, brun Mercedes fara genom natten. Bakom ratten, någon som inte hade stannat. Någon som hade klivit upp på morgonen, klätt på sig, ätit frukost, gjort ärenden, arbetat, pratat i telefon, handlat, någon som kört in på Boulevard M klockan halv tre, någon som hade bråttom, som hade kört mot rött vid kyrkan, som inte sett pojken som dök upp bakom bussen. Någon som i detta ögonblick, medan jag stod kvar vid fönstret med vinflaskan i handen, levde sitt liv någonstans, här i närheten eller långt härifrån. Någon som tagit till flykten, som trodde sig ha kommit undan. Någon utan ansikte. Någon som kanske hade dödat min pojke.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten!

Helgfrågan: vecka 11

Bokbloggen Mias Bokhörna har en ny helgfråga:

Nämn en bok som gjort stort intryck på dig.

Less than zero av Bret Easton Ellis har jag burit med mig under väldigt många år. Jag läste den i slutet av tonåren och då kändes det som om mitt läsande började ta form på riktigt. Boken handlar om den unge Clay, rik och boende i Los Angeles, och hans liv tillsammans med hans vänner. Det hela är som en väldigt mörk säsong av Dawsons Creek. Jag misstänker att jag inte hade känt samma sak för boken om jag läst den idag men just vid den tidpunkten i mitt liv var det stor litteratur. Idag hade jag nog mer uppskattat att läsa om American Psycho av samma författare. Vill man inte läsa dessa böcker så finns det hyfsade filmversioner av de båda böckerna. I Less than zero spelas en av rollerna av en ung Robert Downey Jr. och huvudrollen i American Psycho tillhör Christian Bale.

Bonusfrågan är:

Finns det något du skulle vilja bli bättre på?

Att gå när det är halt. Varje vinter känner jag mig som Bambi på hal is. Jag kan ju alltid hävda att jag är från Skåne och inte van men nu har jag ju bott i Norrland i över femton år så något borde jag väl ha lärt mig. Det mesta sitter upp i huvudet då jag är livrädd för att trilla. Någon som har något tips eller är det bara att fortsätta att längta efter våren?

En smakebit på søndag – ”Få se om hundarna är snälla ikväll…”

Då var det söndag igen. Jag längtar verkligen efter vår och värme så snön som kom i morse var lite trist att vakna till. Men nu är snön borta men det gråa vädret är kvar. I dessa oroliga tider behöver jag sol och ljus, inte grått och deppigt. Tur man har böcker att drömma sig bort i…

Jag började just läsa Marie-Louise Ekmans bok ”Få se om hundarna är snälla ikväll…” som är den dagbok hon skrev för när hennes man Gösta Ekman insjuknade i en allvarlig sjukdom.

Tisdag 15 nov
G har undersökts.
Sabbatsberg/röntgats.
Förstoppning i gallgången eller cancer?
Skall röntgas igen.

Fler smakbitar hittar du hos AstridTerese!

Helgfrågan: vecka 10

Bokbloggen Mias Bokhörna har en ny helgfråga:

Har ni någon bokryggspoesi?

De försvunna
jagad.
Lögnerna.
Tänk om
blod säljer.

Bonusfrågan är:

Hur håller ni humöret uppe i dessa oroliga tider?

Jag tycker det är ganska jobbigt att motstå hysterin kring coronavirusets framfart. Jag har börjat undvika att läsa och lyssna på nyheter som verkar vara mer sensationsjournalistik än vettiga redogörelser. Annars lever jag precis som vanligt. Läser, myser med P och Ruben och jobbar en hel del. Så det finns ju faktiskt inte speciellt mycket tid över för hysteri…

Sammanfattning: Februari 2020

Sammanlagt läste jag 32 böcker i februari. Det genomsnittliga betyget hamnar på 3,22. Jag har läst 2 böcker på engelska och resterande 30 böcker var på svenska. Inte alla böcker har varit i pappersformat utan jag har läst 3 stycken e-böcker och lyssnat till 1 ljudbok.

Månadens bästa

Hela fem stycken böcker har nått upp till högsta betyg denna månaden! Det har varit en riktigt bra läsmånad. Alla fem är känslofyllda men på sina egna sätt. Hoppas mars månad blir lika bra.

Månadens överraskning

Spännande med deckare från Köpenhamn. Jag gillade verkligen de två poliserna som kompade bra tillsammans. Hoppas att resterande två delar kommer ut på svenska. Annars får jag väl försöka läsa dem på danska…

Månadens läskigaste

Jack Werners röst spelas ofta hemma hos mig då jag älskar Creepypodden. Många av berättelserna i boken har jag redan hört och ändå ge de mig kalla kårar.

Månadens sämsta

Två besvikelser som irriterade mig mer än roade mig.

American Dirt – Jeanine Cummins

“Trauma waits for stillness. Lydia feels like a cracked egg, and she doesn’t know if she’s the shell or the yolk or the white. She is scrambled.”

American Dirt toppar många listor runt om i världen just nu. Boken har två sidor, en litterär och en kontroversiell. Vi börjar med att prata om boken.

Redan från första kapitlet är man fast. Lydia och Luca – mor och son – bevittnar hur hela deras familj avrättas av kartellen. Det är omöjligt att stanna kvar, deras liv är i fara. Flykten går från Acapulco genom Mexiko och upp mot USA, där drömmar kan bli sanna och deras liv är i säkerhet. På vägen, samma väg som många andra illegala flyktingar tar, möter de många nya människor. Men vem kan man egentligen lita på?

Hela läsningen är nervkittlande. Ända från första ordet till det sista. Att vara på flykt måste vara en av de värsta situationerna man kan hamna i. Paranoian som Lydia och hennes son känner genomsyrar pappret. Även kärleken mellan Lydia och Luca är fin att följa. Som mamma gör hon allt för sin son och hans välbefinnande är alltid första prioritet för Lydia.

American Dirt är en läsvärd bok som har gett mig stor behållning, inte bara under läsningen utan även en tid efter. Men boken har fått mycket kritik. Jeanine Cummins är nämligen inte från Mexiko och har ingen erfarenhet av att fly från någonting. Har hon verkligen rätt att skriva en bok om just flyktingar?

Jag är kluven. Jag tror att det vore helt omöjligt att vara författare om man bara får skriva om det man själv upplevt. Mina böcker skulle handla om tandvård och taxar (säg till om ni vill läsa mer…). Kanske inte det roligaste i längden? Jag tycker det viktigaste är att ämnet hanteras rätt. Jeanine Cummins har skrivit ett efterord som är mycket läsvärt och som berättar mer om både människor på flykt och andra författare som faktiskt har upplevt något liknande. Men förtjänar inte denna boken att bli skriven?

Det är klart att det känns privilegierat att en vit kvinna får sexsiffriga dollarbelopp för att skriva om mexikanska människor på flykt. Men i mina ögon är det inte boken eller författarens fel. Det är det kapitalistiska systemets.

En smakebit på søndag – American Dirt

Underbar söndagsmorgon med långfrukost, kaffe med mycket mjölk och en bok som jag längtar efter att få läsa vidare i. Igår snöade det gigantiska snöflingor och idag skiner solen mellan molnen. Välbekanta ljud från Vinterstudion kommer från TV:n. Pappa och Pär sitter bänkade. Ruben ligger och myser i soffan efter en långpromenad och baconfrukost. En perfekt avslutning på helgen.

Jag låg och läste en bra bit in på natten för att läsa ut American Dirt av Jeanine Cummins. Jag hade inte läst speciellt mycket om boken innan jag klickade hem den, bara att den är väldigt populär just nu. Boken handlar om en mamma och hennes åttaåriga son som är tvungna att fly från deras hem i Acapulco efter det att kartellen mördade resten av hennes familj. Boken beskriver hur Lydia och sonen Luca försöker ta sig in i USA. Det finns mycket att säga om denna bok då den är lite kontroversiell. Men mer om det i min recension som kommer upp under nästa vecka.

Someone has removed the cardboard sign the gunmen left weighted to his chest with a simple rock. The sign in green marker said: TODA MI FAMILIA ESTÁ MUERTA POR MI CULPA (My whole family is dead because of me).

Fler smakbitar hittar du hos Astrid!

Helgfrågan: vecka 8

Bokbloggen Mias Bokhörna har en ny helgfråga:

Bryr du dig om vilket förlag som givit ut en viss bok? Har du ett favoritförlag som du alltid kan lita på ger ut böcker som passar din smak?

Jag har inget favoritförlag gällande själva böckernas innehåll. Däremot är jag väldigt förtjust i Modernistas omslag. De är ofta grafiska och enkla men ändå väldigt kraftfulla i sitt uttryck. Helt i min smak.

Bonusfrågan är:

Vilken bok står näst i tur att läsa?

Jag tror faktiskt jag ska läsa en deckare, nämligen Krokodilväktaren av den danska författaren Katrine Engberg. Den utspelar sig i Köpenhamn som är en av mina favoritstäder.

Mellan dagarna och nätterna vi skingras – Jonatan Jakobsson Wik

”Nästa dag är tröttheten en stickande känsla i ögonen vilken hon inte kan få bort, som känslan av att få schampo i ögonen när man var liten: hur man än gnuggar blir det bara värre.”

Detta är Jonathan Jakobssson Wiks debutroman. Han är skåning men nu bosatt i Göteborg där även boken utspelar sig. Hans arbete som psykolog speglar sig ofta i boken om den mer och mer sargade Cordelia.

Cordelia lever med Mannen och sonen Emil. Man märker redan på första sidan att äktenskapet är slentrian och mer något man är kvar i av bekvämlighet. Cordelia är intressant som karaktär, rent av mänsklig. Det är just denna förmåga att fånga verkligheten som gör Jakobsson Wiks debut till något extra.

Språket är oerhört metaforiskt, ibland på gränsen till överdrivet. Men jag tycker ändå att författaren balanserar på rätt sida av gränsen. Cordelia är en stram person och hennes karaktär blir mer levande när språket är målande.

Det är verkligen ingen feelgoodroman där kärleken glimmar och känslorna sprider sig över sidorna som en ettrig murgröna. Boken är istället djupt olycklig. Ljusglimtar skymtas och släcks. Kärleken finns trots allt där men främst mellan mor och son.

Om det här är en debut så är jag väldigt nyfiken på vad nästa bok ger. Fortsätt skriv, Jonatan Jakobsson Wik! För jag vill läsa mer av dig. Och tack för recensionsexemplaret.