I det sista regnet utspelar sig i Indien, närmare bestämt i Kerala som ligger i södra Indien. Där får vi följa med berättaren som är på väg hem till sin by. Han minns tillbaka till sin barndom där hans farmor stod han allra närmast. Det är väl egentligen det som borde hända. Enligt mig händer det ingenting. Förutom en massa flum.
Jag gillar inte flum. Det behöver inte vara konkret heller men blanda då in lite humor eller håll nere på de ”vackra orden” som ska lära mig hur jag ska leva mitt liv. Farmodern i boken sprider visdomsord som en skånsk bonde sprider dynga på sommaren – rikligt. Boken ger mig Coelho-vibbar och det är inget jag uppskattar.
Jag vet att I det sista regnet av Janesh Vaidya uppskattas av många läsare och det är väl tur. Men det är ingen bok för mig. När det dessutom dryper av indiska, oöversatta ord i texten vill jag bara riva håret från mitt huvud. Nej, jag har varken tid eller lust att sitta och bläddra till det 30 sidor långa appendixet med ordförklaringar.
Vill ni läsa mer av författaren har han visst skrivit en bok om ayurveda också. Jag vet med säkerhet att jag inte kommer läsa något mer av Janesh Vaidya. Det räcker med en flumbok om året.
Rekommenderas för: Ingen.
0,5/5 Kajsa Ankor
A short review in English: This book is supposed to be about a boy’s childhood and his relationship to his grandmother. Instead it is full of life wisdoms. Boring and not worth the effort.
Boktaxen 
Så kul att läsa vad du tyckte om den boken. Jag har helt motsatt uppfattning. Den gav mig sååå mycket. De goda visdomsorden har gett mig mkt. En bok jag spar o gärna läser om.
Skickat från min Samsung-enhet
Jag tror det var du som tipsade mig om den. Jag har lite svårt för den typen av böcker.
Jag håller med, alldeles för mycket flum! Jag gav upp ganska snart.
Det är inte en bok som passar alla. 🙂
Pingback: Kvartalsrapport 2015 #3: Juli – September – Kajsas bokblogg