Vilket väder det är! Sommaren bara vältrade sig in och tog över. Doften av nyklippt gräs sprider sig i grannskapet. Snart byts den ut mot doft av grillat. Men innan det bär av på födelsedagsfest för min del så tänkte jag vara med i veckans bokbloggsjerka. Veckans fråga är:
Har du läst en bok som slutat på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?
Det har jag definitivt gjort. Problemet är att jag inte riktigt kan komma på någon bok. Har ett svagt minne av att jag ogillade slutet i PYTHIANS ANVISNINGAR. Det är den tredje och avslutande delen i serien Victoria Bergmans svaghet av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundin. Det jag inte riktigt minns helt klart är om jag ogillade hela boken eller bara slutet. Har för mig att hela boken var en besvikelse och inte alls det avslut på en bra trilogi som jag önskade mig.
Personligen är slut ganska viktiga för mig. Jag avskyr för öppna slut, avslut som kommer för snabbt, krystade slut eller helt enkelt ogenomtänkta sista kapitel som författaren stressat fram. Att lämna boken med en bra känsla är viktigt. Detta behöver inte innebära att slutet behöver vara lyckligt, bara det är genomtänkt.
Boktaxen 
Kom faktiskt inte på någon bok som gjort mig rejält besviken.
Hade också lite problem med den biten… Kanske minns man inte böcker med dåliga slut?
Instämmer. Jag vill ha lite ordning och reda i slutet av en bok. 😉
Verkligen. Knyt ihop alla trådar! 🙂
Jag föredrar öppna slut framför allt för lyckliga. Visserligen fantiserar jag då ihop de lyckliga sluten själv, men det känns på något sätt ändå mindre smörigt 🙂
Som LCHF:are har jag inget emot smör, men för mycket lycka på slutet bli lite väl puttinuttigt. Men för öppna slut ogillar jag mer. 🙂
Har inte läst boken (böckerna) du nämner men håller helt med ditt resonemang angående slut.
Härligt! 🙂
Bra beskrivning av vilka slut som går bort – jag håller helt med!
🙂
Jag har inte läst den serien, varit nyfiken på den men inte vågat läsa dem faktiskt. Håller med dig om det du säger om slutet på en bok, ett öppet slut kan vara ok så länge det är noga genomtänkt och där alla lösa trådar är någorlunda ihopsamlade. Slut som mest går ut på ” Och så levde de lyckliga i alla sina dar” blir ofta fel, för krystat och känns slarvigt. Som om författaren tröttnat på sin historia och inte orkar ordna ett värdig avslut.
Håller med. Ett bra slut är viktigt för att läsaren ska lämna boken med ett gott intryck. Kan däremot tänka mig att det är svårt att skriva ett riktigt bra slut… 🙂
Håller med om att sluten inte får vara krystade. Lyckades inte med att komma på någon bok där jag inte gillat slutet.
Jag hade också lite problem med den biten… 🙂
Jag har inte läst något av Eriksson och Axlander Sundin men det är trist när det blir sådär. Man vill ju att det ska vara bra avslut på en serie som man gillat. 😉
Exakt. Serien började fantastiskt med landade tyvärr ganska pladask…
Jag gillar inte heller öppna slut. Allt behöver kanske inte redovisas, men ibland får jag känslan att författaren snott ihop konflikterna så mycket att de inte går att reda ut längre och sedan bara gett upp och gått därifrån.
Att lämna läsaren med lösa trådar borde vara straffbart. Kan man inte knyta ihop en intrig ska den inte vara med i boken heller… 😉
”Hollywoodslut” går bort för mig, det brukar bli så sötsliskigt att det knastrar i tänderna 🙂 Men som du skriver, bara det verkar genomtänkt så funkar det.
Nej, som tandläkare är det inte bra med alltför mycket sött… 🙂
Öppna slut kan jag tycka är ok, då får jag ju själv bestämma slutet, men hafsiga slut. ologiska, inkonsekventa eller allt för utdragna slut brukar jag reta mig på!
Utdragna slut är inte heller speciellt kul att läsa. 🙂