Sammanlagt läste jag 32 böcker i februari. Det genomsnittliga betyget hamnar på 3,22. Jag har läst 2 böcker på engelska och resterande 30 böcker var på svenska. Inte alla böcker har varit i pappersformat utan jag har läst 3 stycken e-böcker och lyssnat till 1 ljudbok.
Månadens bästa
Hela fem stycken böcker har nått upp till högsta betyg denna månaden! Det har varit en riktigt bra läsmånad. Alla fem är känslofyllda men på sina egna sätt. Hoppas mars månad blir lika bra.
Månadens överraskning
Spännande med deckare från Köpenhamn. Jag gillade verkligen de två poliserna som kompade bra tillsammans. Hoppas att resterande två delar kommer ut på svenska. Annars får jag väl försöka läsa dem på danska…
Månadens läskigaste
Jack Werners röst spelas ofta hemma hos mig då jag älskar Creepypodden. Många av berättelserna i boken har jag redan hört och ändå ge de mig kalla kårar.
Månadens sämsta
Två besvikelser som irriterade mig mer än roade mig.
“Trauma waits for stillness. Lydia feels like a cracked egg, and she doesn’t know if she’s the shell or the yolk or the white. She is scrambled.”
American Dirt toppar många listor runt om i världen just nu. Boken har två sidor, en litterär och en kontroversiell. Vi börjar med att prata om boken.
Redan från första kapitlet är man fast. Lydia och Luca – mor och son – bevittnar hur hela deras familj avrättas av kartellen. Det är omöjligt att stanna kvar, deras liv är i fara. Flykten går från Acapulco genom Mexiko och upp mot USA, där drömmar kan bli sanna och deras liv är i säkerhet. På vägen, samma väg som många andra illegala flyktingar tar, möter de många nya människor. Men vem kan man egentligen lita på?
Hela läsningen är nervkittlande. Ända från första ordet till det sista. Att vara på flykt måste vara en av de värsta situationerna man kan hamna i. Paranoian som Lydia och hennes son känner genomsyrar pappret. Även kärleken mellan Lydia och Luca är fin att följa. Som mamma gör hon allt för sin son och hans välbefinnande är alltid första prioritet för Lydia.
American Dirt är en läsvärd bok som har gett mig stor behållning, inte bara under läsningen utan även en tid efter. Men boken har fått mycket kritik. Jeanine Cummins är nämligen inte från Mexiko och har ingen erfarenhet av att fly från någonting. Har hon verkligen rätt att skriva en bok om just flyktingar?
Jag är kluven. Jag tror att det vore helt omöjligt att vara författare om man bara får skriva om det man själv upplevt. Mina böcker skulle handla om tandvård och taxar (säg till om ni vill läsa mer…). Kanske inte det roligaste i längden? Jag tycker det viktigaste är att ämnet hanteras rätt. Jeanine Cummins har skrivit ett efterord som är mycket läsvärt och som berättar mer om både människor på flykt och andra författare som faktiskt har upplevt något liknande. Men förtjänar inte denna boken att bli skriven?
Det är klart att det känns privilegierat att en vit kvinna får sexsiffriga dollarbelopp för att skriva om mexikanska människor på flykt. Men i mina ögon är det inte boken eller författarens fel. Det är det kapitalistiska systemets.
Underbar söndagsmorgon med långfrukost, kaffe med mycket mjölk och en bok som jag längtar efter att få läsa vidare i. Igår snöade det gigantiska snöflingor och idag skiner solen mellan molnen. Välbekanta ljud från Vinterstudion kommer från TV:n. Pappa och Pär sitter bänkade. Ruben ligger och myser i soffan efter en långpromenad och baconfrukost. En perfekt avslutning på helgen.
Jag låg och läste en bra bit in på natten för att läsa ut American Dirtav Jeanine Cummins. Jag hade inte läst speciellt mycket om boken innan jag klickade hem den, bara att den är väldigt populär just nu. Boken handlar om en mamma och hennes åttaåriga son som är tvungna att fly från deras hem i Acapulco efter det att kartellen mördade resten av hennes familj. Boken beskriver hur Lydia och sonen Luca försöker ta sig in i USA. Det finns mycket att säga om denna bok då den är lite kontroversiell. Men mer om det i min recension som kommer upp under nästa vecka.
Someone has removed the cardboard sign the gunmen left weighted to his chest with a simple rock. The sign in green marker said: TODA MI FAMILIA ESTÁ MUERTA POR MI CULPA (My whole family is dead because of me).
Boktaxen 