Helgfrågan: vecka 11

Bokbloggen Mias Bokhörna har en ny helgfråga:

Nämn en bok som gjort stort intryck på dig.

Less than zero av Bret Easton Ellis har jag burit med mig under väldigt många år. Jag läste den i slutet av tonåren och då kändes det som om mitt läsande började ta form på riktigt. Boken handlar om den unge Clay, rik och boende i Los Angeles, och hans liv tillsammans med hans vänner. Det hela är som en väldigt mörk säsong av Dawsons Creek. Jag misstänker att jag inte hade känt samma sak för boken om jag läst den idag men just vid den tidpunkten i mitt liv var det stor litteratur. Idag hade jag nog mer uppskattat att läsa om American Psycho av samma författare. Vill man inte läsa dessa böcker så finns det hyfsade filmversioner av de båda böckerna. I Less than zero spelas en av rollerna av en ung Robert Downey Jr. och huvudrollen i American Psycho tillhör Christian Bale.

Bonusfrågan är:

Finns det något du skulle vilja bli bättre på?

Att gå när det är halt. Varje vinter känner jag mig som Bambi på hal is. Jag kan ju alltid hävda att jag är från Skåne och inte van men nu har jag ju bott i Norrland i över femton år så något borde jag väl ha lärt mig. Det mesta sitter upp i huvudet då jag är livrädd för att trilla. Någon som har något tips eller är det bara att fortsätta att längta efter våren?

20 reaktioner på ”Helgfrågan: vecka 11

  1. Tror inte jag läst böckerna men American psycho har jag sett. I vinter har det varit mest likt höst här så en har sluppit fundera över halka, skönt och lite konstigt.

    • Här uppe har det varit väldigt halt nästan hela vintern eftersom den snö som kommer smälter bort efter kort tid. Hade hellre haft antingen snö eller mer som ni har haft det.

  2. Fick för mig att prova läsa American Psycho… gick ju inte alls! Upplevde den fullkomligt vidrig, rika psykopater gör mig nog alldeles för arg att läsa om, spelar ingen roll att det är fiktivt, det går bara inte. Och all denna varumärkes- och namedropping var ju bara helt sanslöst. Nej, jag fattar inte storheten, förklara för mig.

    • Du är nog inte ensam att känna så inför den boken. För min del tycker jag den är en klockren beskrivning av den pengahysteri som rådde under åttiotalet. Den oändliga raddan av märkesnamn som rabblas upp tycker jag är ett sätt att beskriva hur tom Patrick Bateman faktiskt är på insidan. Känslor ersätts av märken och pengaskryt för det är det han klarar av och det är just den typen av jargong som passade så bra in i yuppiekulturen. Jag tror inte boken hade kunnat utspela sig i dagens samhälle men som en redogörelse för det rika åttiotalets LA så är den ett mästerverk.

      • Åh, tack för din uttömmande förklaring! Förstår lite bättre nu vad den vill säga, men ändå… var för outhärdligt att läsa om dessa hemska människor (om jag inte minns fel beundrade de f.ö. Donald Trump, som de antagligen hade egenskaper gemensamt med).

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.