Hur mår fröken Furukara? – Sayaka Murata

”Jag trivs med den där känslan av en värld som sakta dör bort.”

Det här med att vara ”normal”. Hur är man då egentligen? Keiko, 36 år gammal, jobbar kvar i samma närbutik som hon började i på college. Hon är inte gift och har heller inga barn. Föräldrar, syskon och vänner förstår inte hennes leverne. Keiko förstår inte hur hon annars skulle kunna leva sitt liv.

Hur mår fröken Furukura? är ett litet mästerverk om att passa in och hela tiden ha omgivningens förväntningar på vad man borde göra. Keiko Furukura är häftig men samtidigt lite mystisk som huvudkaraktär. Hon härmar sina kollegor i sättet att tala och kopierar deras stilar för det är ju så man ska se ut enligt alla andra.

Normalitet är ett intressant begrepp. För vem är man egentligen normal? För Keiko är hennes verklighet hennes jobb i närbutiken och inte som fru och mamma. Men omvärlden ser hennes normalitet som något som inte faller inom normen.

För mig är normer och normalitet ganska tråkigt men ändå något som jag omedvetet försöker hålla mig till. Är det kanske människans strävan efter att passa in i en grupp som styr oss inom det osynliga staketet, tillsammans med alla andra ”vanliga” människor? Ibland önskar jag att jag vore lite mer som Keiko.

En snabb läsning som lämnar en med många tankar och en nyfikenhet vad som händer Keiko när sidorna tar slut. Jag kommer följa Muratas författarskap och hoppas på fler översättningar av hennes verk för Hur mår fröken Furukura? är riktigt bra.