London, baby! DEL 3 + GIVEAWAY!

För information om giveawayen: Scrolla längst ner!

Resterande dagar i London var härligt fulla med aktiviteter. En av de mer minnesvärda var min egen lilla shoppingtur som tog mig in på bakgator i Soho där måna xxx och skyltar med ordet Adult stod överallt. När man tänker på engelsmännen (mycket fördomsfullt, jag vet) så är de ganska pryda. I alla fall gestaltas de så på film. Men i de här kvarteren levde synden fritt. Och jag kände inte att det var ett bra område att hänga i när man är själv.

Men min lilla utflykt i sexkvarteren tog mig till den mysiga serieaffären Gosh. Där hittade jag två seriealbum: Sex Criminals Volume 2 – Two Girls One Cop av Matt Fraction & Chew Volume One: Taster’s Choice – John Layman. Den kvällen, möjligen lätt traumatiserad av att mina fördomar revs så lätt, så blev det tradionell, engelsk mat på otraditionellt vis. Shepard’s Pie på hotellet. Enligt tillförlitliga källor skall detta intagas på en skruffig pub och absolut inte på finporslin. Hur som helst så var det helt ok. Lite smaklöst, men ändå över förväntan.

Nästa dag var en lördag. Det var även den avslutande dagen på kongressen vilket gav oss nästan hela eftermiddagen fri att utforska London. Mitt resesällskap var på jakt efter en viss rom som han hade hört talas om. Vi hade letat efter den på många ställen men gått bet. Så från samma tillförlitliga källa som hade koll på den engelska maten blev vi tipsade om The Whiskey Exchange. Himmelriket! Här fanns det så många spritsorter att det var rent makalöst. Mest whiskey, givetvis, det hör man ju på namnet, men även alla andra spritsorter du kan tänka dig. Vi fick provsmaka en stark rom som var mycket god. Det behövde efterföljas av lite lunch, för klockan närmade sig nog 13.00 med stormsteg. Vi hamnade av misstag på Londons största matmarknad – Bourogh Market. Detta kan jag verkligen rekommendera att ni besöker. Det var packat med folk, solen sken och det doftade ljuvligt. Man kunde välja på mat från all världens hörn. Vi valde anka med plommonsås – mycket gott!

För att inte bara tillbringa tiden i London shoppandes så styrde vi kosan mot Churchill’s War Rooms. Det ligger i närheten av House of Parliament, Big Ben, Whitehall och Downing Street. Väldigt många sevärdheter inom en liten radie. Museet är inrymt i underjorden, i de gångar och rum där de som styrde Storbritannien under andra världskriget höll till under bombningarna. Jag har varit där en gång tidigare men nu har de utökat med en väldigt välgjord utställning om mannen Winston Churchill. Rekommenderas!

Sista dagen, söndagen, hade med sig lite flygrädsla för min del. Men jag var ju tvungen att åka hem. Jag ville inte stanna mycket längre i det där hotellrummet. Först käkade vi lunch på Hard Rock Café, tittade på Eric Claptons gitarr – den som låg till grund för hur restaurangkedjan idag samlar på musikmemorabilia. Maten var god, den godaste på hela resan och till detta drack jag min första Hurricane någonsin. Vädret var magiskt och jag ville egentligen inte åka hem.

Men flygresorna gick bra. Vi var ca 40 minuter sena till start i London. Vi trodde vi skulle få sova i Stockholm den natten eftersom vårt anslutningsplan till Sundsvall gick 60 minuter efter ankomst på Arlanda. Men kaptenen och styrman använde medvinden och motorerna till max vilket gjorde att vi anlände cirka 3 minuter efter den ankomsttiden vi skulle ha. Skönt!

London är en vacker stad och jag har redan planerat att återvända till hösten. Jag tar med mig maken så vi kan titta på fotboll. Arsenal är ju bra på det där med fotboll.

DEL 1
DEL 2

Giveaway!

Vill ni vinna en fin tygpåse med Gryffindoremblemet på? I ligger det dessutom en låda med te från Fortnum & Mason.

För att vinna räcker det med att kommentera på detta inlägg. Vill ni ha en extra chans att vinna så får ni en extralott om ni sprider tävlingen på er egen blogg eller liknande.

Sista tävlingsdagen är 5 juli, kl 23.59. Lycka till!

London, baby! DEL 2

Ja, hotellet. Radisson Blu brukar ju innebära god komfort. Visst, London är ökänt för sin dåliga hotellstandard men bilderna på TripAdvisor såg helt ok ut. Skenet bedrog. Rummet var det minsta rum jag någonsin stött på. Samtidigt var det det dammigaste rum jag någonsin stött på. Och det säger inte lite med tanke på skolådans storlek. Sängen såg i varje fall ok ut och jag fick min skönhetssömn alla nätter men jag kommer inte återvända till detta hotell.

Efter lite mat och dryck så är det äntligen dags för en shoppingrunda. Jag hade siktet inställt på Waterstones Piccadilly – Europas största bokaffär. Med hur många våningar som helst och med hur mycket själ som helst i lokalen så skulle jag kunnat tillbringa timmar här. Men känslan av att gå runt bland bokhyllor fulla av YA-böcker på engelska, de där böckerna jag oftast bara ser via internet, var riktigt trevlig. Men vad köpte jag då? Det blev ”bara” sex böcker. Jag var rädd att jag inte skulle orka bära mer.

Nästa besök var på en av de häftigaste affärerna jag varit in i – Fortnum & Mason. Det är lite som Harrods men trevligare. Deras teutbud var riktigt bra och jag köpte med mig flera tesorter hem. Därefter fick mina fötter lära sig att det är skillnad mellan höger och vänster. Jag bad om en vägbeskrivning men min något överkokta hjärna blandade ihop vänster med höger. Detta innebar att 20 minuterspromenaden till Oxford Street tog 1 timme och 20 minuter. Men vi fick njuta lite av Hyde Park och det väldigt fina vädret.

Några fler shoppingkassar blev det. Vi besökte ju Primark… Det är svårt att hålla igen inköpen i den där affären. Allt är så billigt att man glömmer bort att man egentligen inte behöver allt det som hamnar i korgen. Trötta av all shopping blev det en middag nära hotellet och tidigt i säng. Jobbigt bara att det krafsade väldigt råttlikt från taket hela natten…

Dagen därpå tillbringades hela dagen på kongressen som jag nämnde i del 1. Jag var så slutkörd, dels efter shoppingtrippen från dagen innan och en hel dag lyssnandes på föreläsningar, så efter ett besök på den mysiga burgarbaren Byron (gillar namnet!) så installerade jag mig på hotellet och tittade på BBC. Engelsmännen kan det där med glättiga frågesportsprogram…

För att knyta ihop påsen för Londonresan så kommer del 3 inom några dagar. Och då även den utlovade utlottningen. Man kan vinna något Harry Potter-inspirerat! Bara så ni vet… 😉

DEL 1
DEL 3

London, baby! DEL 1

Tandlossning. Anledningen att jag åkte till London första veckan i juni var just tandlossning. Inte för att jag hittat någon mystisk tandläkare som påstår sig kunna bota tandlossning med vitlök och ingefära. För jag har ju faktiskt inte tandlossning, vi tandläkare är nämligen immuna. Istället var det en kongress vid namn EuroPerio som lockade. I ärlighetens namn så handlade det inte bara om hur tänderna lossnar på grund av bakterier och kroppsliga reaktioner. Det handlade dessutom om det lite mer intressanta ämnet implantologi. Så egentligen tillbringades mina dagar på detta ställe, lyssnandes på världsberömda föreläsare samtidigt som jag sög i mig kunskap som en torr biltvättssvamp med schampoo i. Majoriteten av resan är därmed beskriven så nu känns det som jag pratat nog om tänder, eller hur?

Jag skulle vilja inleda med att berätta om min lätta flygrädsla. Jag är inte så sjåpig att jag vägrar flyga men när arbetsgivaren inte tycker att det är tidseffektivt (eller kostnadseffektivt) att åka tåg till Paris och sen vidare till London via Engelska kanaltunneln så har man inte så mycket att välja på. Jag var tveksam till om rutten Göteborg – Newcastle – tåg till London skulle godkännas den också så jag föreslog inte ens den. Dessutom vet man inte hur mycket det blåser på Nordsjön.

Lite småstressad på Midlanda över att tillbringa hela förmiddagen i en plåtburk med vingar väntar jag på min handledare. Han har åkt en förbokad taxi som visst kört vilse. Efter att ha sett de flesta avsnitten av Airline så vet jag hur viktigt det är att komma i tid till incheckningen. Han hann fram till disken med några sekunders marginal. Egentligen var detta ganska bra för jag hann inte oroa mig över själva flygresan och när vi kom till gaten var det i princip bara att kliva på.

Flygresan. Ja, vad ska vi säga om den? Turbulent – ja. Det är det alltid när jag flyger. Lagen om alltings jävlighet. Jag hatar verkligen turbulens. Jag vet att det inte är farligt men jag kan inte låta bli att tänka om planet verkligen håller för off-roadkörning. Vi blev lite försenade så det innebar att vi var tvungna att småspringa genom hela Sky City och terminal 5 på Arlanda för att nå rätt gate. Perfekt, för då hann jag inte oroa mig för nästa flyg nu heller. Jag hade fullt upp med att andas och sätta fötterna framför varandra i snabbare takt än vad jag är van vid.

Väl på plats (vid nödutgången (ger mig lite mer kontrollkänsla)) i planet så meddelar kapten Örjan att det var en turbulent resa vi hade framför oss, speciellt över Nordsjön. Jag tackar till högre makter att jag inte åkte båt men bannar de samtidigt för att tvinga mig sitta med bubblande panikkänslor i två och en halv timme. Hur var resan då? Inte turbulent överhuvudtaget! Tack kapten Örjan med besättning för att jag därför satt på helspänn hela resan, inväntande grusvägsskak och barnbergochdalbanebackar. Tack! Vill tacka seriöst en gång också för att ni flög oss till London och landade och så utan att krascha. Bra gjort!

Väl framme på Heathrow så beger vi oss snabbt ner till London Underground, pröjsar för ett Oystercard och hoppar på tuben som trafikerar Piccadilly Line. En högst händelselös resa, förutom för mina fötter. Det fanns nämligen ingen sittplats.

I nästa del får ni veta hur resten av dagen fortlöpte, hur hotellet var (heltäckningmatta i badrummet eller inte?) och om jag hittade något spännande att köpa. I sista delen kommer jag även ha en liten utlottning. Så håll utkik. Nästa del dyker upp imorgon.