Lite långdragen spänning

Jag lät dig gå av Claire Mackintosh


Jag lät dig gå - Clare MackintoshEn mörk novemberkväll är Jacob och hans mamma på väg hem. En liten bit från huset där de bor springer Jacob i förväg, rakt ut i gatan. Samtidigt kommer det en bil och katastrofen är ett faktum. Jacob dör och föraren smiter. Det är polisen Ray Stevens som ska försöka lösa fallet och ta fast smitaren som var orsaken till varje mammas största mardröm.

Jenna kan inte stanna kvar i Bristol. Hon måste lämna allt bakom sig och börja om på nytt. Hon tar sig till en by i Wales och hittar en liten stuga och får även några vänner som hon försöker hålla på sin kant. Alla invånarna är ju nyfikna på vem hon är och vad hon har för historia men Jenna är väldigt hemlighetsfull. Kanske har hon hittat platsen där hon kan tillbringa resten av sitt liv. Eller kanske inte…

Det här var väldigt spännande. Till en början. Sen blir det tamt och långtråkigt. Jag ogillar starkt när det utlovas en twist som ska vara utav denna värld på baksidan. Det bäddar för besvikelse. Jag blev inte nöjd i alla fall. För min del kommer en twist bäst till sin rätt när den kommer som en överraskning. Jag minns många böcker där jag inte har haft en aning om att det ska hända något som omkullkastar allt man läst tidigare och det är oftast böcker som jag gillat väldigt mycket. Hela överraskningsmomentet försvinner ju tyvärr när man vet att något ska hända. Dessutom försökte jag hela tiden lista ut vad som skulle kunna vara den tänkta twisten. Jag hade rätt…

Jenna, huvudpersonen, är lite platt. Dessutom handlar hon helt irrationellt. Det gör vi väl alla mer eller mindre men inte i nästan varje beslut vi tar. Poliserna är trevliga och bra karaktärer men jag tycker sidospåret med jakten på narkotika är onödigt och trist. Tyvärr är slutet helt utflippat, nästan som taget ur en riktig Hollywoodrulle. Ja, det var inte helt felfri läsning det här men jag kan tänka mig att den tilltalar många läsare ändå. Tack Lind & Co för recensionsexemplaret!


Rekommenderas för: Den som gillar en twist men inte överraskningar!

2,5/5 Kajsa Ankor
Betyg 2,5


 

 

Är jag immun mot charm?

Vem som helst utom Ivy Pocket av Caleb Krisp


Vem som helst utom Ivy Pocket - Caleb KrispIvy Pocket är en underlig liten flicka. Hon är en vandrande katastrof som efter att ha blivit sparkad från sitt senaste jobb är arbetslös och pank i Paris. Problemet är att Ivy inte själv inser vilken sits hon är i. Enligt henne så är hon ju den mest underbara varelse på denna jord som är älskad av alla och världsbäst på allt hon företar sig.

Men vem vill egentligen vara ensam i Paris utan några pengar? Ja, inte ens Ivy. Hon vill hem till England, men hur ska det gå till? Då kommer ödet in i bilden och Ivy får i uppdrag att leverera en present till en flicka i England. Presenten som ska överlämnas är ett halsband som misstänks ha en hemsk förbannelse över sig. Och det är fler som är ute efter det och som nu även är ute efter Ivy!

Jag älskade illustrationerna i den här boken. De höjde betyget oerhört. För jag misstänker att jag är immun mot Ivy Pockets charm. Hon irriterar mig betydligt mer än vad hon roar mig. Jag upplever henne som snorkig och dryg. Hon har noll insikt och hennes slutledningsförmåga borde vara högre för hennes ålder.

Jag inser att boken är för barn och jag tror att den kan locka läsare i yngre åldrar än mig till skratt. Tyvärr var den ingenting för mig! Tack Modernista för recensionsexemplaret.


Rekommenderas för: Irritationsmoment, vandrande katastrofer, diamantälskare eller för den som har barn i mellanstadieåldern

2,5/5 Kajsa Ankor
Betyg 2,5


 

 

Något sätter skräck i min hemstad!

Sjuka själar av Kristina Ohlsson


Sjuka själar - Kristina OhlssonJag är född och uppvuxen i Kristianstad, Skåne. Så vem kan då tacka nej till att läsa en skräckroman som utspelar sig i just Kristianstad? Inte jag, i alla fall… Så tack Piratförlaget för recensionsexemplaret – det var mycket trevlig läsning!

Lukas försvann bara några dagar innan sin student. (Nu gick han tyvärr på Södertorpskolan och som Österängare är det ju fel skola, men men, man kan inte få allt här i livet.) Till skillnad från de andra som försvann  och aldrig kom tillbaka så gjorde faktiskt Lukas det. Han kom tillbaka men med oerhörda skador och med risk för livet. Plötsliga försvinnanden och människor som aldrig kommer tillbaka är ju obehagligt i sig men för att göra det hela ännu lite mer läskigt så slänger vi in lite brinnande träd som föregår alla försvinnanden. Åren har gått och det är till slut dags för Lukas att återvända till sin hemstad tio år senare. Då börjar det hela om igen…

Ohlsson skriver alltid solida böcker som man aldrig blir besviken på. Den här är inget undantag. Däremot tror jag att jag är lite partisk till boken eftersom den utspelar sig i Kristianstad. Inte bara det, den utspelar sig i princip i det området där jag växte upp. Prästgården som nämns i boken (som är påhittad) skulle stått på ett ställe som jag har cyklat förbi flera gånger. Lekplatsen där Lukas hittades var en av mina favoritlekplatser. Ja, listan på igenkänningsfaktorer kan bli lång men jag besparar er, jag tror ni har förstått vart jag vill komma.

Missförstå mig nu rätt: boken är obehaglig men inte speciellt skrämmande. Nu läser jag gärna skräck och jag är kanske lite mer härdad än den vanliga läsaren så lyssna inte alltför mycket på mig om ni inte är vana vid skräckgenren. Vissa scener kräver dagsljus men för att vara en skräckis är de lite för få.

Mittendelen av boken är lite segdragen och det känns som om Ohlsson verkligen vill att vi läsare hänger med i det som kommit fram i Lukas efterforskningar hittills. Detta görs via upprepningar, något jag inte är förtjust i och något som jag vanligtvis inte förknippar med Kristina Ohlsson. Mot slutet tar den sig igen och farten ökar. Tyvärr är slutet ett slut som jag aldrig kommer att glömma…


Rekommenderas för: Ohlsson-fans, skräckläsare, Kristianstadbor eller för den som vill diskutera detta slut med mig (för jag behöver verkligen prata av mig med någon!)

4/5 Kajsa Ankor
Betyg 4


 

 

Små, korta (men gulliga) recensioner

Som jag tidigare har nämnt så satsar jag på att recensera de flesta böcker som jag läst i år under detta året. Det innebär att dessa sista dagar på 2015 kommer fyllas av recensioner av alla dess slag. Idag bjuder jag på några korta om böcker av varierande kvalitet.


PlaygroundPlayground av Lars Kepler

Besvikelsen är stor! Jag som älskar Keplers böcker om Joona Linna och gänget. Den här var ett riktigt bottennapp. Den handlar om militären Jasmin som under en krigsinsats dör men återupplivas. Under den tid hon inte var vid liv kom hon till en mystisk hamnstad i något som påminner om Kina. När en olycka ställer det så att hennes son hamnar i koma och måste opereras, en operation som kräver att hans hjärta stannar, så måste Jasmin tillbaka till hamnstaden för att rädda sin son undan allt hemskt som finns där.

Jag förstod inte mycket av den här boken. Jag hittar ingen poäng med den. Språket är oerhört korthugget, något jag vanligtvis brukar uppskatta men här blev det alldeles för mycket. Paret bakom pseudonymen Kepler har troligen en klar bild av hur denna värld ser ut men de har stora problem med att förmedla vidare detta till läsaren. Jag hoppas verkligen de lägger detta sidoprojekt på is och istället jobbar på nästa bok om Linna. Den ser jag fram emot!

Betyg: 0,5/5 Kajsa Ankor


Untitled-14The Slow Regard of Silent Things av Patrick Rothfuss

Jag har varit busig. Jag läste den här boken innan jag ens tänkt tanken på att läsa de andra i serien The Kingkiller Chronicle. Det står till och med i författarens förord att man inte ska läsa denna först. Men det struntade jag i och det är jag faktiskt glad för. Jag kan tänka mig att jag inte förstod allt vad gällde världsuppbyggnaden eller om Auri, som huvudkaraktären heter. Men en sak lärde jag mig – jag skulle verkligen vilja läsa huvudböckerna!

Rothfuss skriver som en gud. Tillsammans med de fina illustrationerna blev detta väldigt fint. Auri samlar på saker och ser till att allt hamnar där det ska vara. OCD i fantasyvärlden… Ser fram emot att djupdyka in i Auris värld någon gång under 2016.

Betyg: 4/5 Kajsa Ankor


Önska kostar ingentingÖnska kostar ingenting av Sara Lövestam

Detta är andra deckaren om Kouplan, den papperslösa flyktingen som dessutom genomgår förberedelserna inför ett könsbyte. Till skillnad från boken ovan så hade jag verkligen velat läsa den första boken i serien innan den här. Jag hängde inte riktigt med i svängarna om vem Kouplan och alla andra var. Boken var inte riktigt vad jag förväntade mig men var på inga sätt dålig. Däremot är jag tveksam till om jag kommer skaffa första boken, eller tredje för den delen (om det skulle komma en sådan…)

Tack Piratförlaget för recensionexemplaret!

Betyg: 3/5 Kajsa Ankor


Boken som tog mig ur min lässvacka!

Det är något som inte stämmer av Martina Haag


DetMartina Haag är en författare som jag köper per automatik när hon släpper nytt. Jag uppskattar hennes humor och till och med det allra flamsigaste handlingar kommer hon undan med. Det är något som inte stämmer är inte samma typ av bok som man är van vid att få från Martina Haag. Den är betydligt mörkare.

Har man skymtat löpsedlarna som spreds över landet för ett ganska bra tag sen så har det troligen inte undgått någon att Martina och Erik Haag har skiljt sig. Han är nu tillsammans med sin tv-kollega Lotta Lundgren. Martina skrev en bok. Jag misstänker, för det är ingenting som är bekräftat, att denna boken handlar om deras ganska fula skilsmässa.

Okej, människor skiljer sig. Det är ingenting man egentligen kan göra så mycket åt. Det enda man kan göra är att försöka vårda relationen man har och aldrig ta något för givet. Prata med varandra när något känns fel. Låt inte irritationen gro och växa till något större och betydligt mer svårhanterbart. Personerna i Det är något som inte stämmer pratar inte med varandra. Han bedrar, hon tassar på tå för att ingenting ska gå förlorat.

Ja, det är ingen romantisk komedi som vi är vana vid. Det ger mig en helt annan, och kanske orättvis bild, av Erik Haag. Men jag lovar att läsa även hans bok om deras uppbrott om han nu skulle få för sig att skriva en.

Det är något som inte stämmer är oerhört läsvärd. Jag slukade den på en timme. Den upprör, gör en ledsen men får en även att skratta då och då för Martina Haag har inte tappat sin känsla för humor helt. Jag tror faktiskt hon fick behålla den i skilsmässan…

Tack Piratförlaget för recensionexemplaret som räddade mig ur min lässvacka!


Rekommenderas för: Människor i en relation, utanför en relation eller kanske mellan relationer.

5/5 Kajsa Ankor
Betyg 5


 

 

Några av höstens medelmåttor

I år har jag slagit nya rekord vad det gäller bokläsning och då kan man inte riktigt förvänta sig att alla böcker är fullpoängare. Så jag tänkte bjuda på lite tankar kring fem böcker som var ganska så ljumna. Eller som vi säger i Sverige: lite lagom!


Glöm inte att låsaGlöm inte att låsa av Elizabeth Haynes

Har ni sett filmen Sova med fienden med Julia Roberts i huvudrollen? Det är en obehaglig rulle om en kvinna som tar sig ur en väldigt destruktiv relation. Den här boken är nästan som filmen men betydligt mer djupgående och psykologisk än vad Hollywood brukar erbjuda.

Det är en bok som tar upp OCD (Obsessive Compulsive Disorder), kvinnomisshandel och fruktan för saker som hände en tidigare i livet. Och den gör det faktiskt ganska så hyfsat. Betyget hade blivit högre om den hade haft lite högre tempo. För tyvärr så blev den stundtals väldigt långsam. Tack Lind & Co för recensionsexemplaret!

Betyg: 3/5 Kajsa Ankor


SpringflodenSpringfloden av Cille & Rolf Börjlind

Det sker ett hemskt mord 1987. En kvinna begravs med huvudet ovanför sanden och får lov att vänta på att drunkna tills tidvattnet kommer. Tom Stilton försöker lösa mordet men lyckas inte. 24 år senare ska polisaspiranten Olivia Rönning skriva ett examensarbete och väljer just det olösta fallet att skriva om. Hon försöker få tag i Stilton men det verkar som han försvunnit från jordens yta.

Pladdrigt. Småtråkigt. Hört allt förut. Det är några av kommentarerna till boken som jag noterade i min anteckningsbok när jag läste den. Den sista kommentaren är: ”Dessa j-vla namn!”. Muriel, Benseman, Arvo, Rönning och sist men inte minst, kronjuvelen på ostbrickan – Tom Stilton. Kanske var det svårt för Olivia att hitta honom eftersom det inte var jul när hon letade… Det är väl den tid vi som mest käkar den illaluktande osten?

Betyg: 2/5 Kajsa Ankor


To my LoveTo my Love av Karin Aspenström

Nittonårige Love bestämmer sig för att följa med sin ungdomskärlek Josefin till London. De vill hänga med rockstjärnorna, men i Camden Town finns även knarkhandlarna, groupies och andra wannabes. Josefin dras till ett mystiskt syskonpar. Hennes och Loves relation blir bara sämre och sämre och en dag så är hon försvunnen. Vi hoppar från mitten av nittiotalet till nutid. Love lever ett trevligt liv med sin flickvän men kan inte släppa tankarna kring vad som hände med Josefin. Han beger sig till London och inser inte förrän det är försent att han befinner sig i livsfara.

Jag blev väldigt nyfiken på boken när jag läste vad den handlade om. Jag är förtjust i London och läser gärna om staden ur en svensks perspektiv. Mitt problem med den här boken är att den inte riktigt vet vad den är. Är det en roman? Är det en deckare? Ja, jag vet inte riktigt… Och jag har läst den. Tack Lind & Co för recensionsexemplaret!

Betyg: 3/5 Kajsa Ankor


Livet motorcyklar och andra projektLivet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald

Anette närmar sig fyrtio och har inte klarat av alla sina mål som hon satte upp när hon var nitton år. Hennes jobb i en matbutik ger henne inte riktigt den stimulans hon behöver nu när hennes dotter flyttat hemifrån. Hon beslutar sig för att ta motorcykellektioner, bli kär och starta andra omöjliga projekt.

Feelgood är vad det här är. Tyvärr har jag läst allt det där innan. Det finns inte så mycket nytt i boken och den är väldigt förutsägbar. Men är man på jakt efter en solstolsbok till Beach 2016 så investera i pocketboken som säkerligen dyker upp lagom till dess. Tack Forum för recensions-exemplaret!

Betyg: 3/5 Kajsa Ankor


Hundra år av ensamhetHundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Márquez

Boken handlar om byn Macondo och dess invånare. Det är ett epos av nobelpristagaren. Små människor kämpar mot stora bananbolag. Magisk realism när det är som bäst, eller?

Jag tror att jag valde fel period i mitt liv att läsa den här boken. Jag tyckte den var oerhört tråkig och full av en massa namn. Men samtidigt respekterar jag dess storhet och det fanns mycket vackert att läsa i den. Men den var inget för mig just nu.

Betyg: 2/5 Kajsa Ankor


Var är ni?

De försvunna av Caroline Eriksson


De FörsvunnaGreta, Alex och dottern Smilla är i sin sommarstuga vid sjön Maran. De tar båten ut till ön mitt i sjön för att tillbringa den vackra sensommarkvällen där. Väl framme på ön vill Greta stanna i båten så Alex och Smilla går i land utan henne. Och sen kommer de inte tillbaka. Greta går i land och letar febrilt efter sin familj men hon kan inte hitta dem någonstans. Deras försvinnande, hennes letande och allt det som inte riktigt stämmer med allt som hänt gör Greta förvirrad och för henne närmare och närmare det mörka kaoset.

De försvunna är en bok som kryper in under skinnet på läsaren. Författaren har förutom försvinnandet även byggt in en bakgrund som gör allting betydligt mer obehagligt. Vi har den mytomspunna sjön Maran som sägs ha onda krafter. Kan det vara orsaken till deras försvinnande? Sen har vi Gretas och Alex förhållande. Det är destruktivt och nedbrytande. Vem var Alex egentligen?

Frågorna är många och de blir bara fler och fler ju längre man läser. Obehaget kryper sakta in på en och når sin kulmen i slutet av boken. Det är en nagelbitare som kryper in under ens skinn. Detta tillsammans med att man inte har en aning om vad som händer gör det hela ännu bättre – och mer skrämmande.

Tack Forum för recensionsexemplaret!


Rekommenderas för: Thrill-seekers, vilsna själar eller den som vill läsa en välskriven, psykologisk spänningsroman.

4/5 Kajsa Ankor
Betyg 4


 

 

I det där huset skulle jag inte vilja bo

Huset av Jens Daniel Burman


HusetDet är jul och Mårten, Lena och dottern Elsa beslutar sig för att åka till en enslig stuga vid en sjö. Där har de chansen att komma från vardagen och för att kunna bara vara tillsammans. Familjen har det inte haft det så lätt den senaste tiden då Lena skadades så pass illa i en bilolycka att hon blev invalidiserad.

Elsa har det svårt i skolan och hanterar det som hänt hennes mamma på sätt som inte fungerar speciellt bra. Det skulle verkligen göra henne gott att komma bort från stan ett tag. Väl framme i huset är det något som inte står rätt till. En stol står mitt i hallen och ett av jaktgevären saknas. Varför har inte grannarna städat upp efter sig?

På självaste julaftonsnatten knackar det plötsligt på dörren. Där står en kvinna som är kraftigt nedkyld och förvirrad. De släpper in henne och ger henne värme och en säng att sova i. Det visar sig vara deras livs misstag för kvinnan vill ha något mer…

Visst låter det spännande? Det låter som en perfekt bok för höstens regniga, mörka kvällar. Lever den upp till vad baksidan lovar? Nja, delvis. Jag ska försöka förklara mina tankar…

Boken är välskriven, men. Ja, där finns ett men. Den är så överdetaljerad att det blir jobbigt. Det ägnas två och en halv sida åt att beskriva en onödig händelse som tar ungefär 30 sekunder att genomföra i verkliga livet. Varför (drar lite i håret av frustration) måste författare dryga ut sidorna med en massa onödigt dravel?!? Det drar ner tempot, dämpar spänningen som byggts upp och så tröttar det dessutom ut läsaren.

Åter till Huset. Framåt mitten av boken så tar det fart och det håller i sig ända fram till slutet. Men detta slut… Det är så frustrerande att jag blir tokig. Jag hatar öppna slut ungefär lika mycket som jag hatar överdetaljerade böcker.

I varje fall så tror jag trots allt att Jens Daniel Burman är en författare som vi ska räkna med i framtiden. Han har känslan, men jag vore tacksam om han drar ner lite på detaljerna i nästa bok. En bok som jag faktiskt kommer att vilja läsa.

Tack Hoi förlag för recensionsexemplaret!


Rekommenderas för: Mörkrädda, frusna själar eller för den som är lite sugen på en väldigt obehaglig bok.


3,5/5 Kajsa Ankor
Betyg 3,5


Matlagningskurs som ger mersmak

Tisdagsklubben av Anna Fredriksson


 

TisdagsklubbenKarin är i övre medelåldern. Hon är gift med Sten och trivs med sitt jobb som kallskänka på det närliggande ålderdomshemmet. Hon är väldigt kunnig vad det gäller mat och husmanskost är hennes specialitet. Kåldolmar, wallenbergare, köttbullar, pannbiff, stek eller dillkött. Sån mat som man inte äter varje dag längre.

En dag så händer det som inte får hända. Sten får en stroke. Han klarar sig rent fysiskt men han är inte riktigt sig själv när han kommer hem. Han låser in sig på sitt rum och är butter mot Karin. Hon försöker nå fram till honom genom att försöka gå den vägen hon brukar, via magen, men hon lyckas inte riktigt.

Så när Karin får syn på en annons om en asiatisk matlagningskurs som leds av en stjärnkock tänker hon inte så mycket mer utan anmäler sig. Där lär hon känna Monika, en kvinna som har vetat vad hon velat hela sitt liv och som får Karin att träda utanför det invanda. Utanför hemmet med Sten.

Men Karins tisdagsaktivitet gör inte alla glada. Hennes dotter tycker hon är egoistisk. Ska hon inte fokusera 100% på Sten? Han behöver ju henne… Det är just den här inställningen som får mig att bli så arg när jag läser. Kvinnan finns inte till på jorden för att tillgodose mannen. Vi måste få göra vad vi vill, vad vi mår bra av, annars orkar inte ens den mest taggade kvinna. Givetvis innebär ett äktenskap att man måste ge och ta. Ge och ta. Ska vi suga på de orden lite? Det borde Karins vänner och familjemedlemmar göra. De borde titta upp från deras upptagna liv och se hur mycket som hon gett familjen under åren. De borde betala för hennes matlagningskurs. De borde uppmuntra henne till att gå fler kurser. De borde bjuda in Monika i familjegemenskapen. Inget av detta händer givetvis…

Tisdagsklubben upprör och får mig att tänka trots att handlingen är ganska långsam. Anna Fredrikssons prosa passar mig som handen i handsken. Hon är sparsam med orden. Hon använder de där de behövs. Jag har två olästa böcker av författaren i bokhyllan: Sommarhuset och Lyckostigen. Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa de båda.

Tack Forum för recensionsexemplaret!


Rekommenderas för: Mammor, pappor, matälskare, gastronomer eller den som vill läsa en riktigt bra relationsroman i en åldersgrupp som inte vanligtvis porträtteras.

4,5/5 Kajsa Ankor
Betyg 4,5