En smakebit på søndag: Domaren – Ian McEwan

Smakebit på söndagDen här veckan har nästan varit lite surrealistisk. Jag har firat min födelsedag, fått en massa fina, hårda paket (kommer ett inlägg i eftermiddag om alla böcker jag fått), käkat trevlig middag med fina vänner och insett hur dålig jag är på det nya Guitar Hero Live.

Samtidigt har ett avskyvärt dåd hänt i Trollhättan, asylboenden bränns ner, nynazister protesterar på gatorna i Örnsköldsvik och en nära anhörig ligger på sjukhus. Att en vecka kan svänga på detta vis är lite ofattbart och jag hoppas innerligt att nästa vecka bara kommer innehålla saker man kan glädjas åt.

Dagens smakbit kommer från Domaren av Ian McEwan. Den handlar om Fiona som är en högt uppsatt domare i London. Samtidigt som hennes äktenskap sen 35 år tillbaka håller på att falla sönder får hon ett rättsfall där en 17-årig pojke med svår leukemi vägrar ta emot blodtransfusioner. Utan behandlingen så är chansen att han överlever väldigt liten.

Boken är ett litet mästerverk än så länge. Jag älskar hans prosa, trots alla kommatecken, bisatser och långa meningar. Min smakbit kommer från sidan 125-126 ur den inbundna boken från Brombergs Förlag. Det är ögonblicket när Fiona för första gången möter den sjuka pojken Adam.

Kika in hos Maris vikarie Astrid Terese du också och dela med dig av en smakbit!

DomarenAnsiktet var långt och smalt, spöklikt blekt men vackert, med blåmärksfärgade halvmånar som tonade ut i vitt under ögonen, och han hade fylliga läppar som även de såg lilafärgade ut i det skarpa ljuset. Även ögonen såg violetta ut och var enorma. Högt upp på kinden satt ett födelsemärke som såg lika konstgjort ut som en musch. Han var bräckligt byggd och armarna stack ut som två pinnar ur sjukhussärken. Han talade andtrutet, innerligt, och under de första sekunderna uppfattade hon inte ett ord av vad han sa. När dörren sedan gick igen med en pneumatisk suck bakom henne förstod hon att han berättade om hur konstigt det var, för han hade vetat redan från början att hon skulle besöka honom, han trodde att han hade en känsla för framtiden, en förmåga att se den, de hade läst en dikt på religionen i skolan som sa att framtiden, nuet och det förflutna var en och samma sak, och det stod så i Bibeln också. Hans kemilärare hade sagt att relativitetsteorin bevisade att tiden var en illusion. Och om Gud, poesin och vetenskapen hävdade samma sak så måste det ju vara sant. Eller vad trodde hon?

 

Annonser

30 reaktioner på ”En smakebit på søndag: Domaren – Ian McEwan

  1. Vilken vecka – verkligen. Hoppas din nära anhörig kryar på sig snart!
    Tack för smakbiten! Den här författaren glimtar till i min väg rätt ofta – jag kanske, helt enkelt, ska ta och läsa något av vad han skrivit 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s