Hellre en calypso på stranden än en apokalyps på fredag

Jag dras till spänning. Spännande böcker alltså. Själv är jag en ganska så feg människa. Bungyjump, fallskärmshoppning, bergsklättring och allt annat som innebär en direkt livsfara hoppar jag gärna över. Därmed inte sagt att jag inte älskar att läsa om det. Samtidigt är det en viss spänning att öppna en bok och inte riktigt veta vad man får. I de här tre fallen så var det inte böckernas spänning som stal showen utan snarare om jag skulle läsa ut dem eller inte. 


The Death CureThe Death Cure av James Dashner

Det här är tredje och avlutande delen i trilogin The Mazerunner. Det har kommit en prequel också men den tycker inte jag riktigt räknas. Jag går inte in så mycket på handlingen här om någon nu skulle vilja läsa serien. Spoilers är ju inget roligt… I varje fall så har WICKED och Thomas och de andra gänget från The Glade just kastats in i nästa utmaning.

Det är hög fart boken igenom. Alla springer överallt. Jag fattar ingenting. Helt ärligt så får man inte reda på mer om vad som försiggår i den avslutande boken än i den första. Men vid det stadiet så bryr jag mig inte längre. Jag bryr mig inte heller om karaktärerna överlever eller inte. Det enda jag bryr mig om är att det här är sista boken jag behöver läsa i den här serien.

Trots detta så tänker jag ändå se filmatiseringen av den andra delen The Scorch Trials som är bioaktuell inom kort.

Betyg: 0,5/5 Kajsa Ankor


ApocalypseApocalypse av Dean Crawford

Om Dan Brown och James Bond skulle fått ett kärleksbarn så hade det varit den här boken. En mor och dotter hittas brutalt mördade och polisen som är på plats får plötsligt ett samtal från maken som kan förutspå framtiden. Han vet även att han själv snart kommer bli mördad. Men han hinner säga att man måste kontakta Ethan Warner. Ledtrådarna duggar tätt. Ett flygplan försvinner över Bermudatriangeln och ingen har någon som helst tid att förlora.

Apocalypse börjar väldigt bra men blir klyschigare allt efter man vänder sidor. Jag har ingenting emot författarens sätt att skriva, jag gillar det rent av. Tyvärr är det handlingen som urartar och gör mig totalt ointresserad efter några hundra sidor in. Boven är genomsvart och slutet ska vi inte ens prata om (det är i varje fall helt skruvat).

Betyg: 2/5 Kajsa Ankor


ThirteenThirteen av Tom Hoyle

Adam är en trettonårig kille som råkar vara född precis vid milleniumskiftet. Det gör att han är eftersökt av en sekt, ledd av Choron, som av någon anledning måste mörda honom innan han fyller 14 år. Detta leder till en jakt på liv och död för stackars Adam. Ska han kunna stoppa Choron och hans sektmedlemmar och få uppleva sin fjortonde födelsedag?

Sekter och ockulta kulter är ganska spännande att läsa om. Jag är lite fascinerad av vad som lockar in folk. Kanske gemenskap och falsk trygghet, vad vet jag? Thirteen är inte en bok där det tas upp. Det är praktiskt taget bara en jakt efter Adam. Tom Hoyle, som är en pseudonym, har inte utvecklat sina karaktärer speciellt väl. Choron är exempelvis svart rakt igenom. Han har inga andra sidor än sina onda och det är inte speciellt trovärdigt.

Boken är skriven för yngre läsare men innehåller väldigt gott om våld. Jag vet inte om jag skulle vara bekväm med att en 10-åring läste den här. Omslaget, typsnittet och det faktum att den även är gul på sidkanterna höjer betyget. Snygga omslag ska premieras! Men uppföljaren ska vara riktigt vacker om jag ska få för mig att läsa den. Jag tror den behöver tryckas i guld…

Betyg: 2,5/5 Kajsa Ankor


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s