Den sista föreläsningen – Randy Pausch & Jeffrey Zaslow

Den här delen heter ”Det handlar om hur man lever sitt liv”, men egentligen handlar den om hur jag försökte leva mitt. Jag antar att det jag försöker säga är: Det här fungerade för mig.

Den sista föreläsningenRandy Pausch fick diagnosen pancreascancer när han var 46 år gammal. Två år senare avlider han av den hemska sjukdomen. Men innan dess hann han hålla en sista föreläsning på det universitet där han arbetade som professor. Medförfattaren Jeffrey Zaslow var på plats i salen när han höll föreläsningen och det var tillsammans med honom som Randy Pausch präntade ner orden till denna bok. Tre månader efter det att den gavs ut avled Pausch.

Cancer är ett jävla skit. Pancreascancern (cancer i bukspottskörteln) är bland det jävligaste av de olika varianterna. Att läsa om Randys uppväxt, hans karriär, hans familjeliv och allt annat han har varit med om är både sorgligt och lärorikt. Han har så många kloka tankar och funderingar kring liv, jobb och familj.

Att han var en arbetsnarkoman sticker han inte under stol med. Han gjorde ett litet uppehåll i sitt jobb på universitetet för att jobba som Imagineer hos Disney. I den svenska översättningen som jag läste envisades översättaren med att kalla Imagineer för idékläckare. Eftersom det är ett vedertaget begrepp tyckte jag det var irriterande att läsa en fjantig översättning. Men jag känner igen mig i kärleken till Disney, Walt Disney World och allt annat som kan förknippas med företaget.

Jag hedrade den livserfarenheten och även Walt Disney själv, som fällt de berömda orden: ”Om du kan drömma om det, kan du göra det.”

Så här töntig är jag: Kort efter det att jag kom till Kalifornien hoppade jag in i min cabriolet och for till Disney Imagineering. Det var en varm sommarkväll och jag hade musiken till Disneys Lejonkungen på högsta volym. Tårarna strömmade faktiskt nerför kinderna när jag körde förbi byggnaden. Jag, vuxenversionen av den storögde åttaåringen på Disney World. Jag hade äntligen lyckats. Jag var en idékläckare.

Randy verkade vara en utomordentlig pedagog. Han använde sig av begreppet hjärnfint som innebär att man kan lära saker utan att de är medvetna om att de lär sig något. Han hade en strävan att lära ut, speciellt till de som inte trodde att de kunde lära sig.

Men jag höll fast vid mitt mantra: Murar finns där av en anledning. De är inte till för att hålla oss borta. Murarna finns där för att ge oss en chans att visa hur mycket vi vill ha någonting.

Jag tror ni börjar förstå vilken exceptionell människa Randy Pausch var. Språkmässigt är väl inte boken den allra bästa men det finns så mycket klokt i den att allt är förlåtet. Jag tänkte avsluta den här citattäta recensionen med något jag tycker är viktigt och något även jag ska ta till mig.

Alltför många människor går genom livet och beklagar sig över sina problem. Jag har alltid varit av den åsikten att om man tog en tiondel av den energi man lade på att klaga och satsade den på att lösa problemet, skulle man bli förvånad över hur bra saker och ting kan ordna sig.

Rekommenderas för: Till alla som vill läsa en klok-bok (men läs den gärna på orginalspråk om möjligt för översättningen är inte speciellt bra)

4/5 Kajsa Ankor
Betyg 4

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s