Prologens vara eller icke vara?

Majoriteten av böckerna jag läst den senaste tiden har haft en prolog innan det första kapitlet börjar. Företeelsen härstammar från de gamla grekerna, precis som demokrati och Oidipuskomplex. På den tiden var prologen väldigt viktig, den innehöll information som gjorde det lättare för åskådarna att titta på föreställningen.

Snabbt hopp fram till 2015. Kajsa, en simpel bokbloggare som har så många böcker att hon helst inte vill läsa något som inte behöver läsas, öppnar upp sin bok. GRANNE MED DÖDEN av Alex Marwood står det på framsidan. Innan kapitel ett måste jag läsa prologen. Den beskriver en händelse som man förstår kommer förklaras i bokens resterande kapitel.

Är prologen verkligen nödvändig? Hade inte Marwood och alla andra som använder sig av prologer lyckats lika bra med boken utan denna ”förklarande” text. I mina ögon är prologen ungefär i samma nivå som kursiverade kapitel ur mördarens berättarperspektiv. Men jag har en bra åtgärd för dessa irritationsmoment – jag hoppar över dem. Bloggaren P.M Wilson har också skrivit om detta fenomen och hon listar några punkter när det kan vara OK eller inte med en prolog.

När det kommer till epilogen vet jag att läsarna är kluvna. Jag älskar personligen epiloger. Då får man en chans att knyta ihop säcken. En av mina favoritepiloger är den i sista Harry Potterboken. Nu stack jag ut näsan lite, jag vet. Mer om detta kan ni få läsa om i prologen till min självbiografi.

Grek med bok

Advertisements

4 reaktioner på ”Prologens vara eller icke vara?

  1. Jag gillar oftast prologer, men ibland finns det situationer där jag tycker de är onödiga. Diana Gabaldon har ofta prologer med i sina böcker som känns helt frikopplade från resten i historien och att de aldrig kopplas ihop. Men oftast är dessa riktigt bra skrivna, så jag läser dem för språkets skull 😉

  2. Hej! Hittade hit från P M Wilsons blogg. Måste säga att jag älskar prologer när de fungerar och är välskrivna och fyller ett syfte – de ger mig en känsla av att långsamt och väldigt njutningsfullt få sjunka in i berättlesen – på sätt och vis som att få börja läsa två gånger och bara i en positiv bemärkelse eftersom jag älskar början på berättelser. Prologer som jag inte förstår funktionen med (och framförallt lite för långa prologer) tycker jag inte om, och hoppar gärna över. Men epiloger älskar jag alltid. Och jag håller med, epilogen sista Harry Potter-boken är en av mina absoluta favoriter också. Kan inte för mitt liv förstå varför folk inte gillar den – den är ju alldeles, alldeles underbar 🙂

    1. Jag håller helt med dig. När det finns ett syfte med prologen kan det vara intressant men jag har nog haft oerhörd otur med mina senaste prologer så nu hoppar jag helst över dem. Förmodligen missar jag några riktiga pärlor på vägen. Vad skönt att ha hittat en frände i HP-epilogfrågan. Jag tror vi är i minoritet. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s