Bokbloggsjerka 30 januari – 2 februari: Kan du ta det där en gång till?

Det var ett tag sen jag deltog i bokbloggsjerkan hos Annika men idag passade det bra. Veckans fråga:

Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?

Jag är allergisk mot upprepningar. Då menar jag verkligen allergisk. Om man letar igenom alla recensioner som fått underbetyg av mig (2 och lägre) så beror nog minst hälften av dessa betyg på upprepningar.

Jag som läsare har faktiskt ett minne som oftast fungerar ganska bra. Jag behöver inte bli påmind om saker om och om igen för att ta till mig en text. Givetvis är upprepningar ok så länge det tillför handlingen något, men de är så sällan det i mina ögon.

Sa jag förresten att jag är allergisk mot upprepningar?

Advertisements

19 reaktioner på ”Bokbloggsjerka 30 januari – 2 februari: Kan du ta det där en gång till?

  1. En fundering, undrar överlag varför dom förkommer, är det för att författaren vill vara pedagogisk, eller för att bara fylla ut texten. Själv har jag experimenterat med det i mitt romanprojekt, men ändrat allt gång från gång. Boken kommer att vara indelad i fyra delar. Varje del börjar med hundpromenad till morsan på morgonen i oväder, överlämning av hunden och en hönsmammande konflikt om klädseln, sen ner till en busshållplats utan tak och medan jag står där så kommer griller i huvudet som sen för handlingen framåt. Eftersom allt följer själva året så blir dialog klädsel och miljöbeskrivning helt olika, men ändå efter samma förlopp.
    Ett försök till en varierad upprepning alltså. Har ett tidigt utkast på pennfajten som jag provsköt och försökte hålla mig kort, men fick en del kritik för längden.
    Sen har jag givetvis gjort om allt, satsat mer på dialogen, men miljöbeskrivningen är ungefär densamma.
    http://pennfajten.se/2011/06/skrivuppgift-3-text-av-koltrast/

    1. Intressant text. Varierade upprepningar är inte riktigt samma sak om du frågar mig. De kan vara helt ok, även väldigt effektfulla om de görs på ett riktigt snyggt sätt.

      De upprepningar som jag menar beror nog i huvudsak på tre saker: författaren är för lat/okunnig/ointresserad för att variera sitt språk, författaren tror inte att läsaren fattar vad vi läser så därför måste författaren berätta samma sak om och om igen samt manuset är bara på 250 sidor – det skulle ju vara minst 300.

      Lite elakt kanske, speciellt då jag själv inte är författare, men så länge det inte rör sig om raffinerade upprepningar, sådana som du använder dig av, så finns det ingen ursäkt i mina ögon för att fylla en bok av dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s