Joyland – Stephen King

joylandKajsas snabba tankar: Ungdomsskildring med kuslig sidohandling. King lyckas förena en mordgåta med en ”växa-upp-roman” samtidigt som han behåller trovärdigheten. JOYLAND fick mig både att skratta, rysa och gråta.

Recension: Devin Jones studerar vid universitetet i New Hampshire. Han är less på sitt tidigare sommarjobb så han beslutar sig för att söka ett nytt, närmare bestämt ett på nöjesparken Joyland i North Carolina. Han får jobbet och skaffar sig ett rum i en hyresbostad. Hyresvärdinnan berättar om en mörk tid i Joylands historia. Ett mord har nämligen ägt rum, för många år sedan. En ung kvinna fick halsen avskuren inuti spökhuset och mördaren är fortfarande på fri fot. Det är denna mordgåta och relationen med en kvinna och hennes handikappade pojke som JOYLAND handlar om.

En stark sida av JOYLAND är just att den utspelar sig i en nöjespark. Alla ni som känner mig vet att jag älskar nöjesparker. Jag är kanske inte den modigaste när det gäller att åka värstingarna och snurrkaruseller får mig att må illa, men jag älskar atmosfären. Lukten av popcorn, skriken från attraktionerna, värmen från asfalten, ljudet från bergochdalbanan och alla förväntan i allas ansikte (utom möjligtvis föräldrar till barn som aldrig vill gå hem). Denna atmosfär finns genom hela JOYLAND, till och med dofterna!

King har gjort ett riktigt bra jobb med research. Språket är flytande och dialogerna välskrivna. Jag älskar att han använder sig av en speciell jargong, ord som används av de som arbetar på kringresande nöjesfält eller nöjesparker. Tidigt råkar Devin ut för det som anses vara den värsta uppgiften på hela Joyland, nämligen att vara utklädd till parkens maskot Howie the Happy Hound. Denna uppgift kallas till exempel för ”wearing the fur” och bara att läsa termen får mig att svettas. Devin visar sig vara en begåvning gällande maskotuppgiften så han får göra det ganska så ofta.

Givetvis innehåller boken skrämmande delar också, annars känns det inte som King. Jag tycker att mordgåtan blir något sekundär i JOYLAND, men det gör inget för det passar ändå så bra ihop. Boken fokuserar inte på att lösa mordgåtan från sida ett till slutet utan fokus på brottet och lösning trappas upp ju närmare slutet man kommer. Detta uppskattar jag, då spänningen byggs upp och viljan att veta vem som  är den skyldige bara blir större och större. Det övernaturliga bitarna i boken förhöjer den ännu något och gör den, tro det eller ej, lite mer trovärdig. Utan spöke och telepati så hade inte mordgåtan kunnat lösas lika snyggt, helt enkelt.

Något det finns gott om i JOYLAND är humor. Den är full av ironi, skämt och annat som får en att fnissa till. Devin är en väldigt kul kille. Dessutom är han väldigt intelligent. Boken är upplagd som så att han berättar tillbaka om vad som hände den där sommaren och hösten och det gör att det dyker upp fyndiga kommentarer då och då. Sist men inte minst måste jag skriva en mening om slutet. Det fick mig att gråta. Tror jag nöjer mig där.

Rekommenderas för: Nöjesparksälskare. Kingfantaster. Skräckdiggare. Deckargillare.

Betyg: 5 av 5 ”Kajsor”

Betyg 5

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s