Glaskupan – Sylvia Plath

19-åriga Ester Greenwood har i en novelltävling vunnit en månads vistelse i New York. Fester, alkohol och män fyller hennes vardag i den stora staden, men ändå så är Ester ganska oberörd. Väl hemma i Boston igen så får hon beskedet att hon inte är antagen till den plats hon trodde var given på en författarkurs. Allt i hennes liv tappar mening, hon kan varken skriva eller läsa, och beslutar sig därför för att ta sitt liv. Självmordet misslyckas och hon skickas till ett privat mentalsjukhus. Hon får elchocker och samtalsterapi och blir bättre och bättre, men blir hon någonsin frisk?

 

Samma år som denna boks gavs ut, 1963, tog Sylvia Plath sitt liv. Med detta i bakhuvudet känns det som boken ändå är fylld med ganska mycket hopp. När boken gavs ut var psykisk sjukdom ingenting man talade högt om så boken var kontroversiell när den kom. Trots dagens något mer öppna inställning till psykiska sjukdomar är boken inte på något sätt inaktuell. Jag kan inte prata av erfarenhet men Esters resa in och ut ur depression verkar realistisk. Plaths vackra, lågmälda språk underlättar läsningen. Beskrivningarna av mentalvården på 60-talet är skrämmande. Det lobotomerades och elchockades på väldigt svaga indikationer.

Tråkigt att Sylvia Plath avslutade sitt liv i förtid. Glaskupan skildrar dock livet med depression väl och, konstigt nog, vackert. Samma glaskupa som Sylvia Plath kände sig totalt instängd i att det inte fanns någon annan utväg än döden.

 

Titel: Glaskupan

Författare: Sylvia Plath

Originaltitel: The Bell Jar

Utgiven: 1963

 

1 poäng läggs till poängsaldot!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s